Det är verkligen så som brorsan säger, jag tänker för mycket och på fel saker. Jag vet inte om det är bara jag eller en sån där kvinnlig grej. För det blir ju ofta så att man börjar tänka på nåt och så kan man typ inte sluta och så blir man stressad eller försöker hitta en lösning på det man tänker på fast man ändå inte behöver/kan göra något just nu åt vad den än är man tänker på. Typ nu i kväll fick jag sms att det ska komma en mäklare för att fota huset samt min lägenhet på fredag. Jag ska flytta på lördag och det är ett allmänt kaos, med flyttlådor på golven och inga gardiner är uppe eller tavlor på väggarna. Liksom bokhyllan är tom och hur fint är det att fota här nu? Visst jag får ju bara göra det bästa av det och göra det så fint jag kan men ändå? Det känns ju lite illa att nån ska in här ändå. Jag har massa sånna saker som jag fasnar i tanken med som inte är jätte viktiga egentligen men ändå tänker jag. Det är då det är bra att ha en storebror att ringa på Skype som kan typ säga till en att sluta tänka på det, visst han blir lite irriterad på mig. Men I feel better efter att ha pratat med honom. :)