Påsken har jag inte firats så jätte mycket direkt, jag åt ett ägg till lunch igår om det räknas?

Ja, det gör det. Bestämmer jag. Vill ju inte framstå som nån traditionsförrädare.

 

Dock saknar jag påskägg och påskmust. Första gången på 22 år som jag varken får leta eller få äta ett påskägg. Det är illa.

Försökte köpa mig ett påskägg igår, men dem har inte sånna påskägg som vi har och typ inget lösgodis. Folk äter chokladägg och choklad kaniner här istället och lösgodis hittade jag lite igår i en godisaffär.

Idag visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, så jag tog mig en cykeltur för att se vad B&Q var för något.

Det är en stor byggvaru butik med allt från bygg, kök, inredning, trädgård m.m.

 

Min bror har precis köpt hus, som han ska renovera så jag passade på att kika på lite inspiration till honom.

Jag vet ju ungefär vad han vill ha, och det är så kul att gå runt och kolla.

Jag är så stolt över honom, måste jag säga. Fy va coolt att ha en hus man kan fixa med, drömma och planera hur man vill ha det och få göra iordning det precis så som man vill ha det samtidigt som man höjer värdet på det.

 

Så här kommer lite bilder.

 

 

Pappkassar, tycks vara en sån där svensk grej.

 

I Norge var det enda stället jag hittade pappkassar var på IKEA.

I mataffärerna kunde man välja mellan antingen bära hem maten i en plastpåse eller i en plastpåse, det fanns inget annat än en helt vanlig plastpåse.

 

Här i Skottland får man maten också i plastpåsar, dem ser ut som stora genomskillniga fruktpåsar. Trots att dem ser klena ut så klara dem en hel del vikt.

Dock tycker jag det ser lite muppigt ut när en familj har varit och storhandlat och har en kundvagn med 10 plastpåsar huller om buller i kundvagnen påväg till bilen.

Tänk hade dem haft fyra pappkassar hade det varit så mycket enklare och stiligare.

 

Dock har min favorit butik Primark pappkassar. Ännu ett skäl till att gilla Primark mer. ;)

 

Har kopierat och klistrat in den här artikeln från NRK. Väldigt bra skrivet, men hemskt när man tänker på alla de stackars små kycklingarna vars korta liv spenderas i trängsel och utan dagsljus.

 

Kycklingar i norden har det nog mycket bättre än i många andra länder.

Men jag kan ändå inte hjälpa det, för jag tänker på en bondgård uppe i Tiveden där de har en liten hönsgård med tuppar och hönor som kan välja själva om dem vill vara inne eller vara ute.

Det är ju så livet ska vara för en kyckling, höna och tupp.

Dette er alt du vil oppleve: Det er denne hallen. Det er alle disse dyrene. Forfatter Simon Stranger viser deg livet til en kylling. Her noen få av en last på 12.000 dagsgamle kyllinger som ankommer en gård i Østfold. Etter 32 dager er livet slutt. Foto: Roald, Berit / NTB scanpix

 

Samlebåndslivet Påskekyllingen ligger på tallerkenen. Den har levd i 32 dager. Vi ba forfatter Simon Stranger om å leve seg inn i industrikyllingens korte liv. Av Simon Stranger byline Forfatter Simon Stranger E-post Publisert i går, kl. 17:32 Oppdatert i går, kl. 17:33 kronikkvignett ytring I. Du er en fremavlet rase. «Ross 308». Du fødes på rullebåndet av en mor du aldri vil møte, og vokser inne i egget i en tilstand av maskinjevn varme, helt til du er stor nok til å spenne vingene, kakke med nebbet og bryte deg ut. Du løfter hodet opp fra bitene av eggeskall, åpner øynene og sanser verden for aller første gang. Alt er av metall. Alt er lys. Alt er gule kyllingkropper som skubber deg mot siden av kassen på samlebåndet. Et fremmed vesen griper fatt i et skall og puffer deg til side. Én etter én vipper kassene utfor et stup der fremme, og du prøver å flykte unna skraper klørne mot metallet men kommer ingen vei og veltes utfor. Kyllingen ved siden av deg faller for langt til siden og klemmes inn mellom to metallrør som snurrer rundt og rundt, trykkes sammen med halsen feil vei, mens du fortsetter bortover samlebåndet, og gjennom åpningen til et annet rom. En gigantisk, åpen hall, fylt med tusenvis av gule kyllinger.

 

«Du fødes på rullebåndet av en mor du aldri vil møte.»

 

Simon Stranger, forfatter II. Du reiser deg. Skubbes borti av et annet dyr og blir overveldet av støyen. Det lukter urin og kraftfôr. Det lukter frykt og sagmugg og ammoniakk, men du stabber deg bortover og forsvinner inn i mengden. Du skriker, men hører såvidt lyden av din egen stemme. Blir skubbet borti igjen og faller, forvirret, kjenner en klo som presser hodet ditt mot gulvet og som tvinger deg til å knipe øynene hardt sammen til foten er borte. Så kan du reise deg. Er sulten, og ser en gul plastikktut, som de andre kyllingene dytter nebbet sitt mot, og du gjør det samme. Presser bort hodene ved siden av og dytter nebbet inntil. Kjenner smaken av metall, soya, antibiotika og noe annet, noe som får deg til å få lyst på mere, mere, mens kroppene ved siden hele tiden dulter inni deg, presser deg vekk. Du spiser, dytter, spiser. Du faller ned i sagmuggen og fuglebæsjen og reiser deg opp, og kjenner det svi i øynene, på føttene. Du får en klo i hodet, faller og kravler og klatrer og skriker, og kanskje finnes det et sted i deg et spørsmål som vokser frem uten ord: Er dette verden?

 

«Du skriker, men hører såvidt lyden av din egen stemme. »

 

Simon Stranger, forfatter Øyne, klør, fjær, lys. Sinne. Frykt. Klør. Mat. Sviing, stank, skrik, smerte. Er dette alt? Dagene går, merkelig lange dager, styrt av lysene i taket, og du følger denne rytmen, spiser helt til mørket faller på. Da synker dere sammen i et hav av fjær og varme. Du vokser. Eser ut. Kjenner det strekke og klemme i kroppen. Spiser. Blir klort og sparket. Ser en annen kylling bli sparket i hodet, om og om igjen med skarpe klør, helt til den ligger stille, og blir båret bort dagen etter av mannen med støvlene og hanskene som går gjennom hallen, og kanskje forfølger bildene deg i drømme: Halsen som henger og dingler slapt ned over hodet på de andre kyllingene. Du vokser. Sover. Faller, spiser, og dette er alt det du vil oppleve. Det er denne hallen. Det er alle disse dyrene. Det er sviingen under føttene dine. Kraftforet og avføringen som stinker, og som blander seg til ammoniakk, som brenner mot beina og mot brystet når du legger deg ned for å hvile på natten.

 

«Kanskje finnes det et sted i deg et spørsmål som vokser frem uten ord: Er dette verden? Er dette alt? »

 

Simon Stranger, forfatter Det er kroppen din som vokser innenfra, som pumpes opp av de lange dagene og av all maten du må spise, for du vokser hele tiden, altfor raskt, og snart blir det vanskelig å puste. Det verker i leddene. I musklene. Brystet blir for stort, så du tipper forover. Reiser deg. Kjenner vekten av deg selv i beina, og hele tiden kollider du med de andre, alltid er de andre der, helt tett mot kroppen, alltid, hver time, hvert øyeblikk er de der, i et kaos av fjær og klør og nebb og sinne. Og du sparkes av fremmede føtter, og sparker tilbake i alle retninger, kjemper om plassen ved maten og kan ikke annet, vet ikke om noe annet. Du vet ikke om gresset som vokser, like på den andre siden av bølgeblikksveggene. Du vet ikke om de kjølige skyggene som finnes under buskene, eller hvordan jorden lukter når den er fuktig. Du vet ikke hva solskinn er, og hvordan solstrålene kan varme mot siden av hodet, eller hvordan det kjennes når regndråpene drypper mot vingene, eller pannen, og sildrer kjølig ned langs nebbet. Du vet ikke hva vind er, eller hvordan det føles når ettermiddagsbrisen stryker imot brystet, og får fjærene til å blafre. Du har aldri sett skyer. Du har aldri sett haner. Du har aldri sett trær eller meitemark eller blader eller biller. Du har aldri hørt lyden av blader som rasler i vinden, eller hørt hvordan fuglene kvitrer på morgenen. Du har aldri kjent angen av jord eller lukten av moren din eller lukten av bark eller vann eller biller. Alt du kjenner er dette. Bare lys, trengsel, smerte, og et sammenhengende hav av hvite kropper som velter over hverandre og kjemper om plassen. Snart vet du vet ikke lengre når det er du selv som skriker, og når det er en annen, og du tråkker over liket av en kylling, tråkker over ryggen til en annen og leter etter et ledig sted å hvile. Dette livet er alt du har, alt du får, slik det er for alle vesener på jorden, for livet er en åpning: et glimt av bevissthet og sanser i et univers av mørke, av død materie, før øyet lukkes, og livet er over.

 

«Du vokser. Sover. Faller, spiser, og dette er alt det du vil oppleve. Det er denne hallen. Det er alle disse dyrene. »

Simon Stranger, forfatter III. Det går tretti dager. Trettien. Trettito. Så åpnes en vegg på siden av hallen. Endelig blir det bedre plass. Du presses bortover, forsøker å løfte hodet. Ser kyllingene foran deg løftes opp og et samlebånd av kroker fra taket som svinges rundt. Så løftes du opp etter beina. Slår hodet i bakken, og slår ut med vingene men kommer ikke unna. Føttene dine tres inn i et spor av metall, og du henger opp ned, med en kylling på hver side, og et sted i deg formuleres et spørsmål uten språk, bare som en følelse: Hvor skal dere? Hvorfor gjør de dette mot deg? Vet de ikke at det gjør vondt å henge på den måten? Forstår de ikke at hjertet ditt hamrer av frykt, og at du spreller og spreller men ikke kommer løs? Du løfter hodet og ser hodene til de andre kyllingene som slår inn i noe, spretter i været, og du spenner i fra med beina, flakser med vingene og kjenner pulsen som dunker i magen, men du kommer ingen vei, og så er det din tur. Hodet treffer en hard kant. Det svartner et øyeblikk, før du skyves mot et basseng med vann, og selv om du forsøker å løfte halsen så høyt du kan, så er det for tungt. Hodet ditt kommer inn under vann, og den elektriske strømmen dirrer gjennom deg, og får deg til å spenne hver eneste muskel i kroppen, og får deg til å gape med nebbet under vann. Spenne vingene ut. Krafse med beina. Riste, dirre, føle, smerte.

 

«Dette livet er alt du har, alt du får, slik det er for alle vesener på jorden, for livet er en åpning: et glimt av bevissthet og sanser i et univers av mørke, av død materie, før øyet lukkes, og livet er over.»

 

Simon Stranger, forfatter Vannet fyller lungene. Hjertet stanser. Blodet synker nedover mot hodet, fyller blodårene mer og mer, inntil de sprekker. Følelsene og frykten og synet og hørselen forsvinner, og alt som er deg blir borte. Alt bortsett fra kroppen, for den slepes opp i den andre enden av bassenget. Hodet ditt hogges av og faller i en diger container. Kroppen fortsetter ned i kokende vann. Den ribbes for fjær i en maskin. Så henger du opp ned og dingler blant hundrevis, tusenvis av andre, og noen kommer til å filme deg der du henger, og noen kommer til å synes dere ser ut som en hel skog av avkuttede menneskearmer som dingler fra taket, og noen kommer til å gripe tak i deg, hekte deg ned fra kroken og kutte deg opp med raske bevegelser mens de hører på radioen. Først i grove stykker, til fileter, før resten går til kverning. Noe går til dyrefôr. Deler av deg havner på en gul plastmatte, og stekes noen dager senere på et kjøkken på Grefsen. Deler av deg havner i en kjøttgryte på Blommenholm. Litt av brusken og innvollene havner i en boks med kattemat. Du havner i magene til barn og voksne. Blir del av deres kropp. Av mennesker som aldri har sett deg.

 

«Deler av deg havner på en gul plastmatte, og stekes noen dager senere på et kjøkken på Grefsen. Deler av deg havner i en kjøttgryte på Blommenholm. »

 

Simon Stranger, forfatter Det er der livet ditt ender. Idet den siste fileten stekes, og den siste boksen med kattemat fortæres på en skål og slikkes opp av en spiss kattetunge. I samme øyeblikk klekkes et nytt kull med egg, og hallen fylles opp. Igjen, og igjen, og igjen og igjen og igjen og igjen og igjen og igjen.

Tro det eller ej men det är faktiskt inslagningspapper. Dock skulle nog det behövas en ram, då skulle det bli ännu tjusigare. :)

 

Min calandiva har fått en kruka.

En origami papperskruka. Origami är lite IQ test om du frågar mig men väldigt kul.

Så här blev resultatet.

Idag har jag varit hurtig och gav mig av på en liten joggingtur efter frukosten.

Har inte joggat på ca en månad och är typ värsta nybörjare så jag orkade inte jogga hela tiden men är ändå nöjd. Det känns alltid så gött när man har varit ute och joggat, efter joggingturen blev det lite sit ups, armhävningar på knäna (kan inte göra riktiga armhävningar haha) och lite stretchning. 

Mina nya joggingskor är bra kan jag meddela, men jag tror jag håller på att få skoskav. Men det hör ju nästan till med nya skor.
Bjuder på en bild av mig från joggingturen, osminkad och andfådd i soligt väder.

 

En vacker dag vill jag åka på husbilsemester.

Har suttit och kollat på husbilar på blocket nu i eftermiddag och fann en tjusig husbil som jag skulle vilja ha.

Så är det nån där ute som har en sådan och vill ge den till mig, säger jag yes please. :) Eller jag kan få en när jag har blivit medelsvensson. Det vore nice.

 

Det vore nice att ha en cool husbil att åka land och riken med och ett eget företag som jag kunde styra from the road om jag var ute på tur. :)

Idag är det good friday in the UK, lång fredagen på svenska.

 

Det har verkligen varit en good friday för mig.

Det går bra nu känner jag, jag hoppas bara det förblir bra också. Man vet ju aldrig med skottland har jag ju lärt, men det verkar som om saker och ting verkar lösa sig och bli bra och så som jag vill ha det. :)

 

Firade good friday med att köpa en vårig kavaj som jag hade spanat in (och tror blir en sommar favorit), en topp och köpte hem lite fika. Mysigt.

Om det är någon som undrar vad jag gör just nu (förutom att inte gå och lägga mig i tid) så kan jag meddela att jag dagdrömmer mig bort lite granna från vardagen.

 

Jag har alltid velat ha ett eget företag.

Och nu har jag hittat en jättekul hemsida där man kan hitta lediga lokaler samt företag till salu. Så nu sitter jag och dagdrömmer mig bort till en framtid då jag har min egna butik.

Kanske en blomster butik?

Internet handeln är ju också något som ökar hela tiden, så kanske en kombination. Att presentartiklarna säljs även på internet?

Men då måste man ha ting som ingen annan har... hmmm jag har faktiskt några idéer, tror jag. :)
Hittade en butikslokal som uthyrdes i centrala Göteborg, Yes please. :)

 

Tänk va nice att ha en alldeles egen butik, som man själv fick välja utbudet på. Och självklart skulle det vara en god omsättning också (annars är det ju inge kul), och så kunde man ha en liten vovve som hängde med till jobbet. Det vore trevligt. 

Om några år, universum, önskar jag mig det. :)

Idag åt jag en god middag.

Bandspagetti, mini chicken nuggets, parmesan ost, sallad och cola till det. Mums. :)

Fick ett litet ryck och ville se Skotsk landsbygd, så jag cyklade iväg.

 

Skottar är inte rädda för att trampa på gasen för att uttrycka det milt, har ingen aning av vad hastigheten är på landsbydgen här men för vissa bilar gick det undan.

Idag har det varit sol och lite vind typ hela dagen, riktigt nice.

 

Aberdeen är tydligen byggt på höga kullar och jag hittade ett ställe med fin utsikt. Se bilder.

Igår var jag kulturell och var på Aberdeen Art Museum en sväng.

Konsten var inte det mest intressanta utan klänningar från olika årtionden på 1900-talet, tycker jag.

Idag, yes här är det fortfarande lördag, har jag varit i skottland i två veckor nu.

 

Helt galen har den här veckan varit, jag vet inte men helt galen. Jag väljer att skratta och se att jag kommer att kolla tillbaka på den här veckan nån gång i framtiden och tänka jösses va knäppt, eller nåt i den stilen.

 

Jag tror jag kommer växa som person av allt detta. Så nånting bra ut av den här situationen blir det ju.

 

För er oinvigda kommer det kanske någon förklaring på detta inlägget i framtiden, vem vet? Just nu är det bara familj och nära vänner som känner mig som vet vad jag babblar om. 

Av en slump hittade jag Seth Rydells hus på hemnet.se eller ja huset är ju samma som i filmen men inte interiören. Haha lite kul, kanske kommer det en film entusiast med stor plånbok och köper Seths hus?

Idag cyklade jag till Duthie Park, jag gick mest inne i växthusen för att slippa stormvindarna ute. Det fanns inte så jätte många unika blommor där men många stora fina exemplar. 

System kameran fick hänga med och här kommer lite bilder från parken.

Finns bara en sak att säga. YUM.

Har aldrig ätit på Subway förens Skottland, jag har ätit där två gånger hittills. Dock får ni bara se papprena av maten för det är ju omöjligt att inte sluka maten på direkten. 4/5 toasters, kanon gott.

Här är mina nya skor. :) Fina va. Nuru blir det löpning och promenad allt eftersom jag känner för det. Skorna satt bättre än franskan får jag tillägga. ;)

Haha hittade den på Facebook. Man ska va en hund ibland. Livet skulle va så mycket enklare och roligare då. :)

Upp och ner ner och upp grisen gal i granens topp

Det är en fin sång och beskrivning av min dag idag.

 

Kanske är det för att jag är så långt hemifrån eller för att jag inte har lust att ge upp och åka hem än, eller jag vet inte. Ena stunden bryr jag mig i andra stunden tänker jag att det får bli som det blir helt enkelt. 

Men jag tror det löser sig.

Jag tror jag ska va kvar här i 3 månader i alla fall. 

 

Det är lite upp och ned att lämna ett bra heltidsjobb, as bra lägenhet, sälja alla möbler och säga hejdå till alla nära och kära för att ge sig iväg på äventyr.

 

Och snälla alla barn där ute, tro inte på folks Facebook och blogg m.m. inlägg att allt är tipptopp hela tiden och superduper. För det är det inte, oftast är det det men inte hela tiden. Trust me I know.

Men allt blir bra tillslut, det är jag säker på. :)

 

 

Jag har varit ute på hemnet.se och kollat på fina hus. 

Jag gillar modera funkis hus.

Hittade det här huset som ligger utanför Göteborg. Fint va?

Hade varit typ varit äldre och haft familj och bott i Sverige så hade jag velat köpa det huset. :)

Jag har varit på Union Square idag bl.a. och beställt ett par löpar/jobb skor. Dem hade inte min storlek så jag får vänta några dagar tills dem får hem dem.

Innan var jag och skaffade mig en skotsk bank och åt lunch med min flatmate och hennes kompisar. Jag åt focaccia med fish och italiensk skinka, yum. :)

Nu är jag helt slut och längtar tills jag kan slänga in pizzan i ugnen och sedan att chips. Riktigt trött och lat är jag nu. 

För en vecka sedan flyttade jag till Aberdeen, Skottland. 

Det var en entensivt dygn innan jag flyttade hit.

Fredags morgonen spenderades hos mormor och morfar innan jag åkte till Storewell och flyttade över alla mina saker till ett mindre och billigare förråd.

Men innan jag började flytta lådor åt jag och bror mat från Max. 

Efter några timmars flyttande från ett förråd till ett annat så blev det ett besök hos pappa i hans och ninas nya bostad, ett skövdebostäders radhus på berget. 

Efter fikan skjutsade pappa hem mig till mamma, Magnus och Yoshi där vi åt god lasagne och jordgubbar till efterrätt. 

På kvällen skulle jag packa ned det sista i resväskan och gå och lägga i tid, men istället blev det att jag spenderade först minst en halvtimme med näsan bloddroppande i en plastpåse och sedan slutade det så jag kunde duscha och sedan blev det ytterligare mer näsblod och utan att överdriva tror jag att jag måste ha blött rund 2-3 dl. Det var hemskt. 

Så det blev mindre än 4 timmars sömn och sen när väckarklockan ringde så gick jag upp och när jag stod i badrummet och skulle tvätta ansiktet svimmade jag (har aldrig svimmat förut, måste ha rest mig för snabbt eller nåt i kombo med näsblod och lite sömn) och slog i ryggen i badkaret och knäna i golvet. Sedan när jag fattade vad som hade hänt gick jag först till mitt sovrum innan jag var tvungen att krypa sista biten till sängen. 

Usch, det var ingen bra start på dagen. 

Jag var jätterädd för att jag skulle hålla på att svimma på flygplatsen och när jag mellanlanda i London, men det gick bra och efter lite extra sömn i bilen på väg till Landvetter så mådde jag bra igen. :)

Flyget gick bättre än förväntat men jag lipade en hel del, men flygvärden (som var norsk) var jättetrevlig, så det kändes bra. 

I London passade jag på att sminka mig (ganska glad att jag inte sminkade mig innan för jag hade förmodligen lipat bort allt smink ändå). 

Sedan flög jag upp till Aberdeen där min nya chef mötte mig och visade runt mig och körde hem mig till Morningside grove där jag bor nu. :)

Det var ett intensivt dygn men jag är glad att allt gick bra och att jag är här nu och att jobbet verkar bra. :)

 

Ikväll var jag ute med jobbet, vi åt middag på ett ställe som heter soul. Riktigt nice ställe, men det en ombyggd stor kyrka. Så det känns ju lite fel att ha ett uteställe i en kyrka, jag tror det också fanns kasino där.

God mat var det, jag åt en god köttbit med potatis i ugn till. 

Sedan gick vi vidare till ett annat ställe och drack en jättegod jordgubbs drink. Den smakade mer som smoothie än en drink. 

Jag lägger upp en bild på Soul kyrkan i morgon.

Köpt mig en cykel, lite märklig till utseendet. Men den kosta bara £45. 

Hoppas jag inte ser allt för konstig ut när jag cyklar på den. 

Skulle egentligen ha köpt en annan men fick inget svar från den köparen förens idag när jag redan hade köpt denna. Så nu kanske jag har gjort en skotte upprörd.

Får lite dåligt samvete när man mailar att man har köpt en annan cykel och får svar "thanks...." Fast ärligt talat om jag mailar att jag vill köpa en cykel och får svar två dagar senare så får väl säljaren skylla sig själv. Jag vill ju ha en cykel nu och kan ju inte veta om den är såld eller inte när man inte får svar. 

Nå, vad tycker ni? Är den fin? 

När man var liten och skulle på utfykt med skolan eller fritis, skulle vi klä oss efter väder.

Nu måste jag inte klä mig efter väder utan klä mig för att inte frysa inomhus. 

I Skottland har inte blomsterbutikerna någon värme på alls, jag hade förväntat mig att frysa hemma men inte på jobbet. Så det blev tvärtom, kallt på jobbet och varmt hemma.

Så idag hade jag leggins, jeans, linne, t-shirt, tröja, två par sockar, jacka, halsduk och avklippta fingervantar på mig.

Min bror brukar säga att jag har blod tunt som vatten, så jag köpte en stickad väst och trädgårdshanskar idag på Asda efter jobbet, så i morgon ska jag inte frysa hade jag tänkt mig. :) 

Jobbat min första dag på nya jobbet. Det var kul, lite intressant med skillnaderna mellan UK och norden inom binderiet. 

Men det var kallt. Ingen värme inne alls. Så i morgon blir det mer kläder på. :)

 

Jag är jättetrött nu, så det blir inget längre blogginlägg nu. 

 

God nattis, vi snakkes! 

Kan härmed förklara att jag nu vet hur man använda en gasspis. 

Tänkte att ni var intresserade av detta. ;)

Idag har jag gått(vilse) på stan. Men insåg snabbt att det enklaste var att fråga sig fram så jag skulle hitta hem. Fast sen gick jag upp i fel trappuppgång. Jaja, det är inte lätt alltid.

Aberdeen är väldigt fint tycker jag.

Jag köpte handdukar, filt och lakan (har en dubbelsäng nu och har bara vanliga lakan så jag behövde några nya).

Sedan var jag och handlade lite mat i en stor (STOR) mataffär.

Jösses, jag blev nästan rädd när jag kom in. Så stor va den.

Men tillslut hittade jag det jag skulle köpa och jag ska nog dit om några dagar igen och handla mat på riktigt så jag har något i skåpen.

Här är lite bilder ifrån dagen och Aberdeen.

Här är min utsikt från mitt fönster. Nu ska jag snart bege mig in till byn och även kolla på mitt nya jobb som jag börjar på i morgon. Börjar bli lite nervig inför första arbetsdagen i morgon. Men jag hoppas det blir bra.

Idag har jag flyttat till Aberdeen, Skottland. Det har varit ett långt dygn och nu sitter jag i sängen, i nya rummet, i nya lägenheten, i nya staden, i nya landet. Det ni.

Men det känns bra, visst jag grät krokodiltårar på Landvetter och även lite på flyget (det visste jag att jag skulle göra) men det är gött att va framme. :)

Jag ska berätta mer om dagen i morgon tänkte jag. God nattis, vi höres! :)

Hello,

idag skall det städas, packas och tvätt ska torka, imorgon går flyttlasset till Storewell i Skövde, swedenland.

Gjorde min siste arbeidsdag på Teieblomst igår. Kändes lite märkligt, då det har varit mitt jobb det senaste 1,5 åren. Kommer att sakna många på Teiegården (det lilla köpcentret som Teieblomst är i), det är en väldigt fin gemenskap där och när det är lugnt och inte så många kunder går man runt till dem andra butikerna och babblar lite med dem. 

Men jag kommer att åka tillbaka till Tønsberg och Nøtterøy, det kommer jag definitivt att göra. :)

 

Igår jag var på slottfjellsmuseet, där hade de utställningar om vikingatiden i tønsberg, andra världskriget och om Svend Foyn, en lokal entprenör inom valfisket. Lite kul för det namnet har dykt upp lite här och var men jag visste inte vem han var. Jag lärde mig också att det var britterna som bombade sönder Vallø, jag hade liksom utgått från att det var tyskarna. Sedan kunde man också läsa lite om vanligt folks berättelser från kriget.